Flat matt.

Uppdrag: Profilbild.

Sail away.

Sunset Måttsund.

sms 1: Följ med till måttsund. nu. Avsändare: Hp

sms 2: Blir tajt har inte ätit än. Avsändare: Palm

sms 3: Nej Nej. Nu är nu med. Avsändare: Hp

Photosuite up och sen iväg. På programmet idag: Vårjibb i måttsund.

Backen har stängt för säsongen men kvar från helgen stod ett stort och fint slaskhopp. Medan luppen försökte möblera om hoppet till en corner med hjälp av kroppen försökte jag och min kollega fotoBorn tämja dagsljuset. Ungefär samtidigt som fejset konstaterat att hans landningar kändes som att göra bomben från femman och landa på kanten insåg vi att det gick lika bra som att fiska gädda med ärtrör. Sjukt ineffektivt men kul när man fick nått.

Några gånger smällde det dock och ekvationen åkare-trick-kamera-sändare och blixt gick ihop. Resultatet ser ni i ordningen: Westman x 2, Hp och Niclas F.

Peace!

Gift i Murmansk.

Första delen från ett dokumentärt gatufotoprojekt från Murmansk där jag försökt ge en så opolerad känsla som möjligt av staden och dess kontraster. Mitt i stadsmyllret och de grå betongkomplexen pågick rysk weddingseason för fullt med den något speciella traditionen som jag beskrivit tidigare. De nygifta paren stannade vid en stor isskulptur i form av ett hjärta mitt i stan där de fäste mynt för framtida lycka och blev fotograferade. Sedan drog processionen vidare mot hamnen där de låste fast ett hänglås med sina namn ingraverade i ett järnräcke. Till sist slängde de nyckeln i havet och sen var det klappat och klart för fortsatta festligheter.

Förutom att avbilda annorlunda miljöer var målet att testa på gatufoto vilket jag inte arbetat så mycket med tidigare. Bilderna är beskurna, kurvjusterade samt skärpta och konverterade till svartvitt.

"People ask the question.. what's a RocknRolla?"

Som bekant finns det bara ett in. All in.

Rock 'n roll

Slentriantia, sol och betongföre

Hp levererar

Påskhelgen i gränsen bjöd på - hör och häpna, inte mindre än fyra soliga dagar i rad. Trots att yr och smhi spått regn under långfredagen. Skärtorsdagen och fredagen bjöd på utmärkt slaskåkning vilket föranledde en hel del aktivitet i bc-kicken vid nordalsfoten. Det flippades och snurrades och solades. Humöret på topp. Ända tills Ylva skulle bjuda grabbarna på en sjua och något snopet råkade leverera en tia istället. Råkade.

Alla pojkar valde då att antigen gräva ned sig i solgropen och sura eller gå upp och försöka på dubbelvolter för att upprätthålla någon sorts prestige i sammanhanget. Hatten av för Ylva som klev in på jibbscenen så sent som i november 09.

Helgen kröntes med den årliga påskknytkalasmiddagen på vassi där rutiga skjortor, mustascher och JD utgjorde cowboytema. Aftonen avslutades på grönan till tonerna av ett slitet liveband och förra årets klubbhits. Två nätter med minusgrader förvandlade samtliga snötäckta områden i gränsen till betong hårdare än förorternas miljonprogram och så var det med den saken. Fostrande. Men roligt och solen tog ändå.

Nedtutad dam och ett suckande berg.

När vi anlände till backen sista dagen lös berget som riksgränsen i sena maj. Överallt skymtade sylvassa stenar och snön hade tydligen blåst någon annanstans. Kreativiteten och våra sluga sinnen gjorde att vi knatade för att se om snön hade gömt sig på andra sidan berget. Och det hade den. Vi hittade rentav en riktigt fet ränna tajt inramad med höga klippväggar och isfall på sidorna vilken lätt kvalificerade sig som helgens åk topp tre. Väl nere tittade vi tillbaka och såg en hel bergssida med möjligheter så det var bara att packa på sig och börja knata.

Medan merparten av gruppen tampades med snö till naveln trippade Hank glatt förbi ovanpå alltihopa som en liten näbbmus med sina stighudsförsedda Kuros. Efter några glada retsamma vändor från mannen med hudarna tröttnade dock berget och drog en djup suck. Eftersom berg inte bör sucka åt folk som retas tog vi snabbt av oss och grävde en snöprofil. De översta 20 centimetrarna släppte redan vid första spadtaget och under dem fanns ungefär fyra decimeter hårdpackat ovanpå ett lager med snökristaller runda som Maltesers. Uppdraget övergavs således raskt och vi tog oss snabbt ner med minsta möjliga belastning på snön. Vilket innebär straight line.

Alla hoppade sedan välbehållna in i en taxi där chauffören slängde upp allas utrustning på taket och drog en gummisnodd stor som den som tillhör korgen på en damcykel runt. Sedan körde han mycket fort genom samtliga genvägar i Kirovsk vilket innebar små bakgator och parkeringsplatser. Med hjälp av tutan och kofångaren flyttade han fotgängare och efter att vi dumpat skidutrustningen gick vi ner på stan och brände våra sista rubel. En natt och dryga 12 timmar i bussen senare stod vi återigen vid E-huset med en överdimensionerad skidväska i handen, något oinspirerade att återuppta verkligheten och sätta tänderna i en labrapport.

Spännrem modell mammacykel.

Rysk raggarduva in action.

All kulör i Kirovsk samlat på ett ställe.