Sunset Måttsund.

sms 1: Följ med till måttsund. nu. Avsändare: Hp

sms 2: Blir tajt har inte ätit än. Avsändare: Palm

sms 3: Nej Nej. Nu är nu med. Avsändare: Hp

Photosuite up och sen iväg. På programmet idag: Vårjibb i måttsund.

Backen har stängt för säsongen men kvar från helgen stod ett stort och fint slaskhopp. Medan luppen försökte möblera om hoppet till en corner med hjälp av kroppen försökte jag och min kollega fotoBorn tämja dagsljuset. Ungefär samtidigt som fejset konstaterat att hans landningar kändes som att göra bomben från femman och landa på kanten insåg vi att det gick lika bra som att fiska gädda med ärtrör. Sjukt ineffektivt men kul när man fick nått.

Några gånger smällde det dock och ekvationen åkare-trick-kamera-sändare och blixt gick ihop. Resultatet ser ni i ordningen: Westman x 2, Hp och Niclas F.

Peace!

Gift i Murmansk.

Första delen från ett dokumentärt gatufotoprojekt från Murmansk där jag försökt ge en så opolerad känsla som möjligt av staden och dess kontraster. Mitt i stadsmyllret och de grå betongkomplexen pågick rysk weddingseason för fullt med den något speciella traditionen som jag beskrivit tidigare. De nygifta paren stannade vid en stor isskulptur i form av ett hjärta mitt i stan där de fäste mynt för framtida lycka och blev fotograferade. Sedan drog processionen vidare mot hamnen där de låste fast ett hänglås med sina namn ingraverade i ett järnräcke. Till sist slängde de nyckeln i havet och sen var det klappat och klart för fortsatta festligheter.

Förutom att avbilda annorlunda miljöer var målet att testa på gatufoto vilket jag inte arbetat så mycket med tidigare. Bilderna är beskurna, kurvjusterade samt skärpta och konverterade till svartvitt.

"People ask the question.. what's a RocknRolla?"

Som bekant finns det bara ett in. All in.

Rock 'n roll

Slentriantia, sol och betongföre

Hp levererar

Påskhelgen i gränsen bjöd på - hör och häpna, inte mindre än fyra soliga dagar i rad. Trots att yr och smhi spått regn under långfredagen. Skärtorsdagen och fredagen bjöd på utmärkt slaskåkning vilket föranledde en hel del aktivitet i bc-kicken vid nordalsfoten. Det flippades och snurrades och solades. Humöret på topp. Ända tills Ylva skulle bjuda grabbarna på en sjua och något snopet råkade leverera en tia istället. Råkade.

Alla pojkar valde då att antigen gräva ned sig i solgropen och sura eller gå upp och försöka på dubbelvolter för att upprätthålla någon sorts prestige i sammanhanget. Hatten av för Ylva som klev in på jibbscenen så sent som i november 09.

Helgen kröntes med den årliga påskknytkalasmiddagen på vassi där rutiga skjortor, mustascher och JD utgjorde cowboytema. Aftonen avslutades på grönan till tonerna av ett slitet liveband och förra årets klubbhits. Två nätter med minusgrader förvandlade samtliga snötäckta områden i gränsen till betong hårdare än förorternas miljonprogram och så var det med den saken. Fostrande. Men roligt och solen tog ändå.

Nedtutad dam och ett suckande berg.

När vi anlände till backen sista dagen lös berget som riksgränsen i sena maj. Överallt skymtade sylvassa stenar och snön hade tydligen blåst någon annanstans. Kreativiteten och våra sluga sinnen gjorde att vi knatade för att se om snön hade gömt sig på andra sidan berget. Och det hade den. Vi hittade rentav en riktigt fet ränna tajt inramad med höga klippväggar och isfall på sidorna vilken lätt kvalificerade sig som helgens åk topp tre. Väl nere tittade vi tillbaka och såg en hel bergssida med möjligheter så det var bara att packa på sig och börja knata.

Medan merparten av gruppen tampades med snö till naveln trippade Hank glatt förbi ovanpå alltihopa som en liten näbbmus med sina stighudsförsedda Kuros. Efter några glada retsamma vändor från mannen med hudarna tröttnade dock berget och drog en djup suck. Eftersom berg inte bör sucka åt folk som retas tog vi snabbt av oss och grävde en snöprofil. De översta 20 centimetrarna släppte redan vid första spadtaget och under dem fanns ungefär fyra decimeter hårdpackat ovanpå ett lager med snökristaller runda som Maltesers. Uppdraget övergavs således raskt och vi tog oss snabbt ner med minsta möjliga belastning på snön. Vilket innebär straight line.

Alla hoppade sedan välbehållna in i en taxi där chauffören slängde upp allas utrustning på taket och drog en gummisnodd stor som den som tillhör korgen på en damcykel runt. Sedan körde han mycket fort genom samtliga genvägar i Kirovsk vilket innebar små bakgator och parkeringsplatser. Med hjälp av tutan och kofångaren flyttade han fotgängare och efter att vi dumpat skidutrustningen gick vi ner på stan och brände våra sista rubel. En natt och dryga 12 timmar i bussen senare stod vi återigen vid E-huset med en överdimensionerad skidväska i handen, något oinspirerade att återuppta verkligheten och sätta tänderna i en labrapport.

Spännrem modell mammacykel.

Rysk raggarduva in action.

All kulör i Kirovsk samlat på ett ställe.

Mulet i Murmansk. Ryssland dag 4.

Tre timmar efter sänggående ringde klockan och det var återigen dags att inta den smörbesudlade gröten. Denna morgon var deltagarantalet konstigt nog inte lika högt. Fler och fler insåg nog att smör inte var så attraktivt i gröten. I alla fall inte i kombination med överkonsumtion av rysk dryckeskultur. En buss full med trötta miner satte fart mot Murmansk för dagens utflykt.

Vi plockade upp en rysk guide som hade högläsning från en wikiutskrift om Murmansk för delvis sovande och oengagerade människor. Murmansk bjöd på storstadsvyer och en enorm hamburgertallrik. Vi kryssade fram längs stadens dator mellan svartväxlare och trådbussar i jakt på matryoshkadockor och pälsmössor. När det var dags att åka vidare mot dagens nästa etapp kom en filur på bussen och försedde alla som inte lyckats på egen hand med både dockor och pälsmössor till very good price. Tveksamt.

Lång-Jon (näst längst till höger) mötte sin överman

Mitt i den grå februarilördagen var det tydligen rysk weddingseason och vi såg flera frusna men glada par som poserade inför smattrande kameror. Nere i hamnen vid den enorma isbrytaren Lenin som vi skulle spana in senare stannade alla bröllopsprocessioner och utförde en lite speciell ceremoni. Den gick ut på att bröllopsparet låste fast ett hänglås med deras namn ingraverat på stängslet som omgärdade kajen. Sedan kastade de nyckeln i Barents hav och svor varandra evig kärlek. På så sätt hålls antalet skilsmässor ner. Eller något i den stilen.

Z och Båt'n

Isbrytaren var minsann en skuta av storskalig kaliber. Skorven kunde stoltsera med 44000 hästar i hagen och 1000 cabins enligt vår engelsktalande värd. Båten gick i bräschen för atomdrivna fartyg på sin tid och kunde lätt försörja en 300 000 stad. Nu används den mest som museum men när den var i drift var den ute på seglatser på dryga året. Detta medförde att den hade bekvämligheter som biograf, swimmingpool och en topoftheline sjukstuga årsmodell 1959.

Sjukstugan var komplett med tandläkarmottagning, kirurgeri och lab. I operationssalen hade det utförts minst 200 lyckade operationer var av några av det mer spektakulära slaget. Läkarna var ibland ensamma ombord vilket en gång hade föranlett en mycket hårdför doktor att skära ut sin egen blindtarm. Balansen mellan tillräckligt mycket vodka för att döva och tillräckligt lite vodka för bibehållen motorik lär inte varit helt enkel.

Läkarmottagning modell psychoskräckfilm

25 Km puder, micrad varmkorv och en julgran. Ryssland Dag 3

När tredje dagen grydde var det mot en helt molnfri himmel och tjugo minus. Bluebird. Sweet. Inte lika sweet, var frukostgröten som denna dag var smyckad med 5 stycken bär i olika färger och väl inoljad med en saftig smörklick. Bussen tog oss 25 kilometer bort till byn 25 kilometer. Fyndigt.

Byn är ännu mindre än kirovsk, ännu fattigare och med ännu fler förfallna hus. Här är det bara gruvdrift som gäller och på gruvan kan man åka skidor. Bussen stannade vid ett utsprängt hotell och bakom hotellet fanns en liten skidanläggning med en mycket speciell ankarlift. Bygeln kom åkande någonstans i knähöjd så för att utföra en korrekt påstigning måste man först vika ut överkroppen åt varsitt håll för att undvika att få metallkåpan som sitter fast i vajern i skallen. Sedan måste man snabbt vika tillbaka höften så att man får fast bakdelen mot bygeln. Efter det får man ett par sekunder på sig att inta upprätt position innan ett ryck likt herr Brink på upploppsrakan i Mora bryskt skickar iväg en i riktning mot toppen.

Väl on the move är liften så fiffig anlagd så att den lutar både brant uppåt och åt sidan. Detta innebär att liftåkaren till vänster får stå och mysa och fnissa åt liftåkaren till höger medan denne får pressa benen fulla med mjölksyra för att hålla kurs. Ryska liftbyggare är dock mycket rättvist sinnade vilket snabbt erfaras då liftspåret gör helt efter halva backen om och börjar luta brant åt höger. Dags för liftåkaren till höger att skratta sist.

När toppen nalkas står en ensam rostig liftstolpe och vobblar gemytlig längst upp. Dags är frångå svensk uppfostran att släppa bygeln i tid, och rebelliskt hålla kvar tills den har passerat vändhjulet och är påväg ner igen. För annars stannar visst hela kalaset.

När ankarliftsanekdoten klarats av bjöd toppen på en alplik utsikt med en hel del aggressiva toppar runt omkring. Orörda fält och blå himmel stod i skarp kontrast till en grå husmassa nere i dalen med en gruvanläggning full av rökspyende skorstenar och ett stort industrikomplex. För att hålla spänningen uppe hos skidsystemets gäster varvades de orörda snöfälten med rostigt metallskrot och rykande hål i marken som doftade gammal tågbroms.

Lunchen intogs i skidanläggningens lilla restaurang och bestod av ett antal olika överraskningar i små korgar. Efter lite pekande och spekulationer lyckades vi bli serverade en micrad varmkorv snittad på längden tillsammans med ljust bröd och smältost, en ostpaj som visade sig vara en typ av wienerbröd och en bulle. Temat på restaurangen var för övrigt jul så till maten serverades julcola och ett hörn stod en julgran i full blom med kulor och glitter. Dagen avslutades med lite betongjibbing i det utsprängda hotellet och en shoppingrunda nere i Kirovsk.

Efter middagens utfördes sporten bowling med stimulerande drycker mitt i en nattklubb i Kirovsk. Efter en brinnande shot genom sugrör for en armada med taxilador mot granstaden Apatity där det ryska utelivet skulle testas. Vi hittade ett genuint nedgånget inrökt hak med kopparstänger från golv till tak på dansgolvet. Att beställa en drink i baren var synonymt med ett helrör vodka, stampad kork, en bricka och ett glas. Lade man till dubbla priset fick man dessutom fler glas och en hel liter juice på sin bricka. Tänka sig. Dock var juicen mycket uppskattad av den svenska skaran då vi misstänkte att en flaska starkt per huvud var lite i överkant. Det svängdes friskt på dansgolvet till ryska hits och något decennium gamla partydängor innan en 100 % pälsinredd taxi föste hem oss till hotellet i ilfart på skumpiga vintervägar utan helljus.

Hank rastar bestarna som får mina Pro Legend XXL att se ut som något man äter sushi med. Brett var ordet.