Flytt.

Flyttat till

http://depalma.tumblr.com/

Flat matt.

Uppdrag: Profilbild.

Sail away.

Sunset Måttsund.

sms 1: Följ med till måttsund. nu. Avsändare: Hp

sms 2: Blir tajt har inte ätit än. Avsändare: Palm

sms 3: Nej Nej. Nu är nu med. Avsändare: Hp

Photosuite up och sen iväg. På programmet idag: Vårjibb i måttsund.

Backen har stängt för säsongen men kvar från helgen stod ett stort och fint slaskhopp. Medan luppen försökte möblera om hoppet till en corner med hjälp av kroppen försökte jag och min kollega fotoBorn tämja dagsljuset. Ungefär samtidigt som fejset konstaterat att hans landningar kändes som att göra bomben från femman och landa på kanten insåg vi att det gick lika bra som att fiska gädda med ärtrör. Sjukt ineffektivt men kul när man fick nått.

Några gånger smällde det dock och ekvationen åkare-trick-kamera-sändare och blixt gick ihop. Resultatet ser ni i ordningen: Westman x 2, Hp och Niclas F.

Peace!

Gift i Murmansk.

Första delen från ett dokumentärt gatufotoprojekt från Murmansk där jag försökt ge en så opolerad känsla som möjligt av staden och dess kontraster. Mitt i stadsmyllret och de grå betongkomplexen pågick rysk weddingseason för fullt med den något speciella traditionen som jag beskrivit tidigare. De nygifta paren stannade vid en stor isskulptur i form av ett hjärta mitt i stan där de fäste mynt för framtida lycka och blev fotograferade. Sedan drog processionen vidare mot hamnen där de låste fast ett hänglås med sina namn ingraverade i ett järnräcke. Till sist slängde de nyckeln i havet och sen var det klappat och klart för fortsatta festligheter.

Förutom att avbilda annorlunda miljöer var målet att testa på gatufoto vilket jag inte arbetat så mycket med tidigare. Bilderna är beskurna, kurvjusterade samt skärpta och konverterade till svartvitt.

"People ask the question.. what's a RocknRolla?"

Som bekant finns det bara ett in. All in.

Rock 'n roll

Slentriantia, sol och betongföre

Hp levererar

Påskhelgen i gränsen bjöd på - hör och häpna, inte mindre än fyra soliga dagar i rad. Trots att yr och smhi spått regn under långfredagen. Skärtorsdagen och fredagen bjöd på utmärkt slaskåkning vilket föranledde en hel del aktivitet i bc-kicken vid nordalsfoten. Det flippades och snurrades och solades. Humöret på topp. Ända tills Ylva skulle bjuda grabbarna på en sjua och något snopet råkade leverera en tia istället. Råkade.

Alla pojkar valde då att antigen gräva ned sig i solgropen och sura eller gå upp och försöka på dubbelvolter för att upprätthålla någon sorts prestige i sammanhanget. Hatten av för Ylva som klev in på jibbscenen så sent som i november 09.

Helgen kröntes med den årliga påskknytkalasmiddagen på vassi där rutiga skjortor, mustascher och JD utgjorde cowboytema. Aftonen avslutades på grönan till tonerna av ett slitet liveband och förra årets klubbhits. Två nätter med minusgrader förvandlade samtliga snötäckta områden i gränsen till betong hårdare än förorternas miljonprogram och så var det med den saken. Fostrande. Men roligt och solen tog ändå.

Nedtutad dam och ett suckande berg.

När vi anlände till backen sista dagen lös berget som riksgränsen i sena maj. Överallt skymtade sylvassa stenar och snön hade tydligen blåst någon annanstans. Kreativiteten och våra sluga sinnen gjorde att vi knatade för att se om snön hade gömt sig på andra sidan berget. Och det hade den. Vi hittade rentav en riktigt fet ränna tajt inramad med höga klippväggar och isfall på sidorna vilken lätt kvalificerade sig som helgens åk topp tre. Väl nere tittade vi tillbaka och såg en hel bergssida med möjligheter så det var bara att packa på sig och börja knata.

Medan merparten av gruppen tampades med snö till naveln trippade Hank glatt förbi ovanpå alltihopa som en liten näbbmus med sina stighudsförsedda Kuros. Efter några glada retsamma vändor från mannen med hudarna tröttnade dock berget och drog en djup suck. Eftersom berg inte bör sucka åt folk som retas tog vi snabbt av oss och grävde en snöprofil. De översta 20 centimetrarna släppte redan vid första spadtaget och under dem fanns ungefär fyra decimeter hårdpackat ovanpå ett lager med snökristaller runda som Maltesers. Uppdraget övergavs således raskt och vi tog oss snabbt ner med minsta möjliga belastning på snön. Vilket innebär straight line.

Alla hoppade sedan välbehållna in i en taxi där chauffören slängde upp allas utrustning på taket och drog en gummisnodd stor som den som tillhör korgen på en damcykel runt. Sedan körde han mycket fort genom samtliga genvägar i Kirovsk vilket innebar små bakgator och parkeringsplatser. Med hjälp av tutan och kofångaren flyttade han fotgängare och efter att vi dumpat skidutrustningen gick vi ner på stan och brände våra sista rubel. En natt och dryga 12 timmar i bussen senare stod vi återigen vid E-huset med en överdimensionerad skidväska i handen, något oinspirerade att återuppta verkligheten och sätta tänderna i en labrapport.

Spännrem modell mammacykel.

Rysk raggarduva in action.

All kulör i Kirovsk samlat på ett ställe.

Mulet i Murmansk. Ryssland dag 4.

Tre timmar efter sänggående ringde klockan och det var återigen dags att inta den smörbesudlade gröten. Denna morgon var deltagarantalet konstigt nog inte lika högt. Fler och fler insåg nog att smör inte var så attraktivt i gröten. I alla fall inte i kombination med överkonsumtion av rysk dryckeskultur. En buss full med trötta miner satte fart mot Murmansk för dagens utflykt.

Vi plockade upp en rysk guide som hade högläsning från en wikiutskrift om Murmansk för delvis sovande och oengagerade människor. Murmansk bjöd på storstadsvyer och en enorm hamburgertallrik. Vi kryssade fram längs stadens dator mellan svartväxlare och trådbussar i jakt på matryoshkadockor och pälsmössor. När det var dags att åka vidare mot dagens nästa etapp kom en filur på bussen och försedde alla som inte lyckats på egen hand med både dockor och pälsmössor till very good price. Tveksamt.

Lång-Jon (näst längst till höger) mötte sin överman

Mitt i den grå februarilördagen var det tydligen rysk weddingseason och vi såg flera frusna men glada par som poserade inför smattrande kameror. Nere i hamnen vid den enorma isbrytaren Lenin som vi skulle spana in senare stannade alla bröllopsprocessioner och utförde en lite speciell ceremoni. Den gick ut på att bröllopsparet låste fast ett hänglås med deras namn ingraverat på stängslet som omgärdade kajen. Sedan kastade de nyckeln i Barents hav och svor varandra evig kärlek. På så sätt hålls antalet skilsmässor ner. Eller något i den stilen.

Z och Båt'n

Isbrytaren var minsann en skuta av storskalig kaliber. Skorven kunde stoltsera med 44000 hästar i hagen och 1000 cabins enligt vår engelsktalande värd. Båten gick i bräschen för atomdrivna fartyg på sin tid och kunde lätt försörja en 300 000 stad. Nu används den mest som museum men när den var i drift var den ute på seglatser på dryga året. Detta medförde att den hade bekvämligheter som biograf, swimmingpool och en topoftheline sjukstuga årsmodell 1959.

Sjukstugan var komplett med tandläkarmottagning, kirurgeri och lab. I operationssalen hade det utförts minst 200 lyckade operationer var av några av det mer spektakulära slaget. Läkarna var ibland ensamma ombord vilket en gång hade föranlett en mycket hårdför doktor att skära ut sin egen blindtarm. Balansen mellan tillräckligt mycket vodka för att döva och tillräckligt lite vodka för bibehållen motorik lär inte varit helt enkel.

Läkarmottagning modell psychoskräckfilm

25 Km puder, micrad varmkorv och en julgran. Ryssland Dag 3

När tredje dagen grydde var det mot en helt molnfri himmel och tjugo minus. Bluebird. Sweet. Inte lika sweet, var frukostgröten som denna dag var smyckad med 5 stycken bär i olika färger och väl inoljad med en saftig smörklick. Bussen tog oss 25 kilometer bort till byn 25 kilometer. Fyndigt.

Byn är ännu mindre än kirovsk, ännu fattigare och med ännu fler förfallna hus. Här är det bara gruvdrift som gäller och på gruvan kan man åka skidor. Bussen stannade vid ett utsprängt hotell och bakom hotellet fanns en liten skidanläggning med en mycket speciell ankarlift. Bygeln kom åkande någonstans i knähöjd så för att utföra en korrekt påstigning måste man först vika ut överkroppen åt varsitt håll för att undvika att få metallkåpan som sitter fast i vajern i skallen. Sedan måste man snabbt vika tillbaka höften så att man får fast bakdelen mot bygeln. Efter det får man ett par sekunder på sig att inta upprätt position innan ett ryck likt herr Brink på upploppsrakan i Mora bryskt skickar iväg en i riktning mot toppen.

Väl on the move är liften så fiffig anlagd så att den lutar både brant uppåt och åt sidan. Detta innebär att liftåkaren till vänster får stå och mysa och fnissa åt liftåkaren till höger medan denne får pressa benen fulla med mjölksyra för att hålla kurs. Ryska liftbyggare är dock mycket rättvist sinnade vilket snabbt erfaras då liftspåret gör helt efter halva backen om och börjar luta brant åt höger. Dags för liftåkaren till höger att skratta sist.

När toppen nalkas står en ensam rostig liftstolpe och vobblar gemytlig längst upp. Dags är frångå svensk uppfostran att släppa bygeln i tid, och rebelliskt hålla kvar tills den har passerat vändhjulet och är påväg ner igen. För annars stannar visst hela kalaset.

När ankarliftsanekdoten klarats av bjöd toppen på en alplik utsikt med en hel del aggressiva toppar runt omkring. Orörda fält och blå himmel stod i skarp kontrast till en grå husmassa nere i dalen med en gruvanläggning full av rökspyende skorstenar och ett stort industrikomplex. För att hålla spänningen uppe hos skidsystemets gäster varvades de orörda snöfälten med rostigt metallskrot och rykande hål i marken som doftade gammal tågbroms.

Lunchen intogs i skidanläggningens lilla restaurang och bestod av ett antal olika överraskningar i små korgar. Efter lite pekande och spekulationer lyckades vi bli serverade en micrad varmkorv snittad på längden tillsammans med ljust bröd och smältost, en ostpaj som visade sig vara en typ av wienerbröd och en bulle. Temat på restaurangen var för övrigt jul så till maten serverades julcola och ett hörn stod en julgran i full blom med kulor och glitter. Dagen avslutades med lite betongjibbing i det utsprängda hotellet och en shoppingrunda nere i Kirovsk.

Efter middagens utfördes sporten bowling med stimulerande drycker mitt i en nattklubb i Kirovsk. Efter en brinnande shot genom sugrör for en armada med taxilador mot granstaden Apatity där det ryska utelivet skulle testas. Vi hittade ett genuint nedgånget inrökt hak med kopparstänger från golv till tak på dansgolvet. Att beställa en drink i baren var synonymt med ett helrör vodka, stampad kork, en bricka och ett glas. Lade man till dubbla priset fick man dessutom fler glas och en hel liter juice på sin bricka. Tänka sig. Dock var juicen mycket uppskattad av den svenska skaran då vi misstänkte att en flaska starkt per huvud var lite i överkant. Det svängdes friskt på dansgolvet till ryska hits och något decennium gamla partydängor innan en 100 % pälsinredd taxi föste hem oss till hotellet i ilfart på skumpiga vintervägar utan helljus.

Hank rastar bestarna som får mina Pro Legend XXL att se ut som något man äter sushi med. Brett var ordet.

Snow. Much. Where? Ryssland dag 2

Akta hängdrivan/glad påsk. Vem vet?

Andra dagen bjöd på mulet och myggfria minus 22 grader celsius. Frukosten bestod av mer surdegsbröd, geggig gröt, en ostbit, te och en slags efterrättsbulle som serveras i olika former till alla måltider. Efter 45 minuters väntan i bussen kom vi i väg till backen och fick en knapphändig genomgång av lavinfaran för dagen av en rysk tolk. Anledningen till väntetiden var förövrigt att ryssarna tenderar att ändra priset på saker som boende och liknande lite när suget faller på. Därför krävdes förhandlingar med jämna mellanrum av våra ryskakunniga resevärdar med bra lokalkännedom.

I skidsystemet letades snötäta ställen efter att le Pitt konverserat med ski patrol. Samtalet i sin helhet lät för övrigt som: "Snow, much. Where?" och tog oss till några utmärkta raviner. Efter några åk var det dags för sittliftspremiär. Sittliften bestod av enkelstolar med en liten kedja som man satte som hinder för att ramla ur. Sedan satt man på en bitvis målad plywoodskiva och låtsades att bärande delar inte var rostiga och att hjulen på liftstolparna inte var skeva och vobblade. Sen var man framme.

Z hittade ett bord som matchade hennes jacka och blev überglad

Lunch intogs efter lite pekande i anläggningens restaurang och eftermiddagen bjöd på en boothike tätt följt av säsongens hittills bästa åk. När en obligatorisk afterskipilsner i hotellbaren var avklarad var jag och Hank törstiga på att utforska det ryska kulturarvet närmare. Det vill säga vodka. Hank styrde fram en taxi till hotellet och förklarade på prydlig engelska att vi ämnade ta oss till en supermarket.

Taxi chauffören svarade med : "Цена на вещах, как жилье и аналогичных немного, когда стремление к падению. Итак, следовательно, требует проведения переговоров на регулярной основе!"

Vilket jag tolkade som att han ville att vi skulle precisera vårt resmål och hasplade därför ur mig: "-Magasina". Något jag hört Sunkanna använda tidigare.

Taxichaufför: "Da Da! Ее лифт состоял из простых стула с небольшой цепочкой, что вы поместили над вашей талии.??"

Troligtvis ville karln veta vilken sorts affär vi skulle till också så efter en snabb 'mental-whattafukk'? med Henke i framsätet spelade jag ut mitt sista kort och avslöjade våra intentioner med utflykten.

Palm: "- Vodka, Magasina!".

Detta gav bättre utdelning och belönades med gaspedal mot golvmetall och av glada tillrop med vift från mannen vid ratten. 50 rubel senare stog vi med armarna i sidorna och kliade oss i huvudet framför en ytterst välfylld vodkahylla. Enlitersflaskorna var prydda med varierade kombinationer av kyrilliska bokstäver och pris från runt hundra till tusen rubel men av detta förstod vi föga. Vilket gjorde att vi tog hjälp av lokal expertis. Framför hyllorna rörde sig nämligen pälsmössebeklädda locals vant bland flaskorna. Efter lite pekande och tummen upp/tummen ner, några Da och Spatziba (uttalas utan t) tog vi helt enkelt den flaskan som fick flest tummen upp och skuttade till kassan. Drycken provsmakades på rummet tillsammans med en utsökt kryddkorv och kvällen avrundades med att banka in lite användbara ryska fraser i trötta skallar.

Bumble pitt

Freedom (Frida) på sketchy balkong.

Jon visar vägen

Apati.ty. Alpina i Ryssland dag 1

Ut ur bussen vid finsk gränskontroll. Visa pass. Genom gate, in i buss. Åka 200 meter. Ryska gränsen. Ut ur buss. Passkontroll. Bagage ut ur buss och in i gate för scanning. Njet. Inga skidfodral i gaten. Tillbaka med bagage till buss. In i gate med pass och handbagage i högsta hugg. Genom gate. Skratta inte. Prata inte. Fippla inte med telefonerna. Inga höga ljud eller kommentarer om lustiga huvudbonader. Gå absolut inte utanför trottoaren. In i buss, åka 50 meter till. Passkontroll.

Sju mil ingenmansland med tallskog tät som en börsmäklare på en väg som fick dvd-spelaren på bussen att dansa jenka. Vid vägens slut fanns en taggtrådsförklädd port med en tillhörande vaktkur. Till vaktkuren hörde en grönklädd rysk ung man och till mannen hörde en pälsmössa samt en för uppgiften överdimensionerad batong. Uppgiften var för övrigt att kolla våra pass. Igen. Boarding completed. Efter den här proceduren kan vi alla enas om att det finns mindre omständiga saker i världen än att ta sig in i Ryssland. Matstat for ex. Catch my drift?

Resan fortsatte genom ett ändlöst skogslandskap med varierande snötäcke. Husen som passerades gick att räkna på ena foten. Vi anlände till Apatity vid 20.30 efter cirka 14 timmars bussåk och passvisande. De flesta fördomar om Ryssland susade mycket riktigt förbi utanför fönstret mest hela tiden. Förfallna hus varvade med gigantiska bostadskomplex staplade på varandra som skokartonger i fem eller nio våningar betong. Inte ett färgstänk så långt ögat kunde nå. Taxilador susade förbi enligt principen störst först vilket passade oss ypperligt eftersom vi åkte buss. Busdriver Benny som hade bra koll på den här trakten delgav en hel del matnyttig information medan vi skrotade fram genom byn. Hela samhället i det här hörnet av världen bygger på gruvan i Kirovsk som levererar apatitmalm som förädlas till gödningsmedel i en nätt fabrik på dryga kilometern i Apatity.

Rysk byggnadskonst

Vidare ville han prompt varna herrarna på resan för de ryska damerna som var en smula mer utåtgående i krogmiljö och liknande än våra svenska motsvarigheter. Haken var att de ryska herrarna dock inte alltid var helt tillfreds med utsvävningar av det här slaget, vilket lätt kunde leda till handgemäng eller backlucka och lång bilfärd ut i skogen. You figure out the rest.

En annan prekär situation som lätt kunde uppstå var att det ibland hände att intet ovetande överförfriskade svenskar som valt att följa med en rysk donna hem kunde bli väckta av en lätt knackning på pannan när herr ryss kom hem från nattskiftet på apatitfabriken. Med apatitsläggan.

Hotel Khibiny

Dagen avslutades med att baxa upp mitt concourse double skidfodral uppför fyra våningar till hotellrummet eftersom att hissen var trasig. Sedan följde middag bestående av buljong med en skeppsbruten dillkvist, surdegsbröd som gjorde skäl för namnet och en kruka med någon typ av stuvning. Pass the salt please.

Eftersom kranvattnet inte bör drickas stack hela LTU skaran ner på stan för att införskaffa förnödenheter. Med 30 LTU studenter klädda som en ask pastellkritor stack vår skara ut som ketchup på ett julbord men efter en promenad nedför en lång backe och en promenad uppför samma backe igen eftersom downtown hade stängt, hittade vi tillslut en liten butik som sålde mat.

Det sportiga i Ryssland är att ytterst få saker på utsidan, som ett skyltffönster eller liknande, skvallrar om att det kan tänkas vara en butik innanför så man får helt enkelt testa lite portar och se vart man hamnar. -15 grader stod det på en skylt på väg hem.

Hanna prydd med den moderiktiga pälsmössan

Efter lång tids inaktivitet på grund av tentor, projekt, lathet, prestige och andra dumheter har fader PB varit nu framme med stora spettet för att få DePalma att haka på blogghetsen. Fortsättning på storyn och mer aktivitet utlovas därför snarast!

Bikt från Borga.

Efter många skidresor med mycket fix, fest och lite fota var det äntligen dags att skaka om lite i receptet. Helgens trip till Borgafjäll bjöd på bitvis orörd skogsåkning, lagavulin 16 framför brasan och kontinuerlig nattsömn. Lägg till solstråle, lånade fetlagg och pudersnö så glöms lördagens topptur i white out snöstorm snabbt bort. Du ska icke hava begär till din nästas skidor.

Kameran fick återigen titta ut ur helipron också vilket underlättar extremt för bildproduktiviteten. Konstigt nog tas ytterst få kort när den bara skrotar runt i väskan. Bättring i Ryssland. Nedan levererar Linus x 3.

Borns Balkong

Ikväll var det äntligen dags att återigen frysa fingrarna av sig med kameran i hand efter en alldeles för lång tids inaktivitet pga diverse julfirande, snöbrist och tentatugg. Det blev en session nere vid vattnet vid professorsparkeringen, närmare bestämt precis utanför Björns balkong. Min fotokollega var dock inte hemma och kunde joina tillställningen, men Ola och Hp såg i alla fall till att skeda upp taket till hans trappuppgång i brygga.