Ut ur bussen vid finsk gränskontroll. Visa pass. Genom gate, in i buss. Åka 200 meter. Ryska gränsen. Ut ur buss. Passkontroll. Bagage ut ur buss och in i gate för scanning. Njet. Inga skidfodral i gaten. Tillbaka med bagage till buss. In i gate med pass och handbagage i högsta hugg. Genom gate. Skratta inte. Prata inte. Fippla inte med telefonerna. Inga höga ljud eller kommentarer om lustiga huvudbonader. Gå absolut inte utanför trottoaren. In i buss, åka 50 meter till. Passkontroll.
Sju mil ingenmansland med tallskog tät som en börsmäklare på en väg som fick dvd-spelaren på bussen att dansa jenka. Vid vägens slut fanns en taggtrådsförklädd port med en tillhörande vaktkur. Till vaktkuren hörde en grönklädd rysk ung man och till mannen hörde en pälsmössa samt en för uppgiften överdimensionerad batong. Uppgiften var för övrigt att kolla våra pass. Igen. Boarding completed. Efter den här proceduren kan vi alla enas om att det finns mindre omständiga saker i världen än att ta sig in i Ryssland. Matstat for ex. Catch my drift?
Resan fortsatte genom ett ändlöst skogslandskap med varierande snötäcke. Husen som passerades gick att räkna på ena foten. Vi anlände till Apatity vid 20.30 efter cirka 14 timmars bussåk och passvisande. De flesta fördomar om Ryssland susade mycket riktigt förbi utanför fönstret mest hela tiden. Förfallna hus varvade med gigantiska bostadskomplex staplade på varandra som skokartonger i fem eller nio våningar betong. Inte ett färgstänk så långt ögat kunde nå. Taxilador susade förbi enligt principen störst först vilket passade oss ypperligt eftersom vi åkte buss. Busdriver Benny som hade bra koll på den här trakten delgav en hel del matnyttig information medan vi skrotade fram genom byn. Hela samhället i det här hörnet av världen bygger på gruvan i Kirovsk som levererar apatitmalm som förädlas till gödningsmedel i en nätt fabrik på dryga kilometern i Apatity.
Rysk byggnadskonst
Vidare ville han prompt varna herrarna på resan för de ryska damerna som var en smula mer utåtgående i krogmiljö och liknande än våra svenska motsvarigheter. Haken var att de ryska herrarna dock inte alltid var helt tillfreds med utsvävningar av det här slaget, vilket lätt kunde leda till handgemäng eller backlucka och lång bilfärd ut i skogen. You figure out the rest.
En annan prekär situation som lätt kunde uppstå var att det ibland hände att intet ovetande överförfriskade svenskar som valt att följa med en rysk donna hem kunde bli väckta av en lätt knackning på pannan när herr ryss kom hem från nattskiftet på apatitfabriken. Med apatitsläggan.
Hotel Khibiny
Dagen avslutades med att baxa upp mitt concourse double skidfodral uppför fyra våningar till hotellrummet eftersom att hissen var trasig. Sedan följde middag bestående av buljong med en skeppsbruten dillkvist, surdegsbröd som gjorde skäl för namnet och en kruka med någon typ av stuvning. Pass the salt please.
Eftersom kranvattnet inte bör drickas stack hela LTU skaran ner på stan för att införskaffa förnödenheter. Med 30 LTU studenter klädda som en ask pastellkritor stack vår skara ut som ketchup på ett julbord men efter en promenad nedför en lång backe och en promenad uppför samma backe igen eftersom downtown hade stängt, hittade vi tillslut en liten butik som sålde mat.
Det sportiga i Ryssland är att ytterst få saker på utsidan, som ett skyltffönster eller liknande, skvallrar om att det kan tänkas vara en butik innanför så man får helt enkelt testa lite portar och se vart man hamnar. -15 grader stod det på en skylt på väg hem.
Efter lång tids inaktivitet på grund av tentor, projekt, lathet, prestige och andra dumheter har fader PB varit nu framme med stora spettet för att få DePalma att haka på blogghetsen. Fortsättning på storyn och mer aktivitet utlovas därför snarast!
Lovordar och berömmer stort bilden på hanna, mycket fin balans och intensitet, Fint!
SvaraRadera// E.Palmér